Bergen 2000, Mars Bandet åker minibuss från Stockholm till Bergen, Norge för att spela på en festival. Det tar över 15 timmar och merparten av resan gjordes i så kallad ”kolonnkörning” i 10km/h, vilket innebar följande ordning. 1. En vägskrapande ”lots” 2. 30 TUNGT lastade lastbilar 3. April Tears... ...över den ökända Hardangervidda i en snöorkan. När hemsresan skulle göras hade beskedet nåt bandet: ”Det går inte köra bil över Hardangervidda så här års”..eller ”Go´tur” som norska politin sade till bandet med ett skratt. Tyvärr fanns inga flyg, tåg eller båtar att åka med så bandet var tvungna att försöka med bussen iallafall vilket slutade i total katastrof. Man lyckades undvika att köra bussen rakt ner i en ravin, däremot åkte man av vägen och in i en snödriva. Men bussen rullade vidare ändå. När man nått en bit in i Norge kom beskedet: alla vägar var stängda. Bandet tog in på ett hotell, inte helt olikt det i ”The Shining”. En tandlös präst öpppnade dörren, det fanns ingen personal och inga andra hotellgäster... Ursprungsplanen var att fortsätta morgonen efter när vädret klarnat. Det gjorde det självfallet inte. Istället fixade Pär Stavborg på bandets skivbolag biljetter till ett flyg. Problemet var bara det att man hade tre timmar på sig att ta sig tillbaka till Bergen och det hade tagit sex timmar dit man nu befann sig (Eidsfjord). Efter en raketfartskörning tillbaka missade April Tears med chaufför tillika ljudtekniker Peter Månsson flyget hem med fem minuter. Stavborg hade då lyckats få flygplatspersonal att spärra av en gång fram till gaten som bandet kunde springa igenom rätt in i planet. Sara kom till slut hem den kvällen, med svävare & helikopter via Stavanger och Köpenhamn! Resten av AT fick sova en natt till i Bergen innan man, tre dagar och uppskattningsvis sextio tusen krornor senare, kunde flygas ut ur Norge. En roadie från bokningsbolaget skickades att hämta bussen som gled in i Stockholm två veckor senare. När man skulle hämta de instrument som fortfarande fanns kvar i fordonet hade det hyrts ut till ett dataföretag i Salem som redan åkt på en veckas resa till Sälen! Till slut, tre veckor efter spelningen -som varade i tjugo minuter - kunde Söderman & Jismark plocka upp instrumenten. Det var Charlie Watts som sa ”I´ve been in the Rolling Stones for five years and I´ve been waiting for twenty years.” Back