The April Tears - Live SAMA, 2001 Första gången jag hörde The April Tears var på ett obskyrt radioprogram redan för två år sedan. Jag kom ihåg att låten var bra, men glömde snabbt bort att jag hade hört den. När de tidigare i höstas släppte sin nya singel, "Model, Actress, Whatever", uppföljdes den av så mycket promotion att det var omöjligt att missa den. Jag köpte den och blev genast nykär i ett elektroniskt rockband som hade allt: starka låtar och sköna personligheter. När nyheten nådde mig att de skulle spela i Göteborg köpte jag genast biljett. Utöver biljetten köpte jag också allt de hade släppt innan dess, för att lyssna in mig. Så visst hade jag stora förväntningar där jag stod framför scenen i lördags, men föga anade jag att det skulle vara så bra. Först ut på scen är Jimmy Monell, alias Shooting Star. Det är hans som står för programmeringen i bandet och han drar även igång ett elektroniskt intro, där han står vant parkerad bakom sina maskiner. Introt övergår till en rockig version av nyss nämnda "Model, Acress, Whatever", och det är bra. Riktigt bra. Utmärker sig mest på scen gör sångerskan Sara Gunnarson, som har en scenstil som skulle göra Bruce Springsteen avundsjuk. Bara nytt material presenteras, vilket gör mig lite besviken eftersom jag spenderat tid att lyssna in mig på de gamla låtarna. Men visst är det kul att höra kommande låtar från det planerade albumet "Consumer Desire", och de nya låtarna lovar gott inför framtiden, det kan jag lugnt lova. Den kommande singeln "Seventeen", som beräknas dyka upp i butikerna inom några veckor, är en riktig hit med en refräng som sätter sig lika långt inne som huvudvärk en söndag, och jag är såld. Att bandmedlemmarna förutom de redan nämnda också är riktiga scenrävar behöver väl knappast yttras i ord. Man är hemma på scen, och bandets attityd ger till och med oss i publiken större självförtroende, man känner sig genast bra mycket coolare bara man står i folkmassan. Den låt som dock förvånar mig mest, är "All Good Things Must Come To An End". En nästan onödigt stark historia, och med stråkar som ger mig gåshud. Den inbäddade synthslingan påminner milt sagt om Depeche Modes "It´s No Good", men utan att vara en självklar stöld. Som låten annonserar, kommer ju allt bra att ta slut, och så även The April Tears framträdande. Lycklig går jag därifrån, och är så imponerad att jag ska åka upp till Borås för deras skull. Och för ölets. "See no clouds passing by cross the cracked up Berlin sky Burning letters I should send All good things must come to an end" - All Good Things Must Come To An End, The April Tears Carl Braunstein, www.revo9.com Back