LINKÖPINGSPOSTEN 2001-02-21 MINA HEMLIGA GULDKORN Tänkte det skulle vara min hemlighet. Min musik och mina guldkorn, men nu klarar jag det inte längre. Ni måste helt enkelt få veta. David Gray och The April Tears förför, ruskar om och skapar magi! Det är minst sagt två skilda musikstilar, men både David Gray och The April Tears är något som ni måste upptäcka. Medan engelsmannen Gray spelar melankoliska låtar i singer/songwriter attribut, är The April Tears ett Tranås-band med rötterna i 80-talets mörka och suggestiva synthrock. David Gray är 31 år gammal och har blivit nominerad till flera så kallade "Brit award", bland annat under kategorin bästa manliga artist och bästa album. Ändå är han i stort sett totalt okänd i Sverige. Albumet "White ladder" är något av det bästa jag har i min cd-samling och det släpptes 1998 i England, men kom först till Sverige i slutet av förra året. Jag minns hur jag gick in i skivaffären och berättade att jag hade svårt att få benen att vandra framåt. Jag behövde någonting som fick mig att må bra och jag fick en vemodig (!) singer/songwriter vid namn David Gray. Hans energiskt tillbakahållna röst lämpar sig utmärkt för låtar som "Babylon" och "My oh my" och jag har hittills inte mött en endaste själ som haft något annat än positivt att säga om David Gray när jag spelat hans album. The April Tears är något helt annat än Gray och de har ännu inte fått sitt genombrott. De släppte visserligen en platta redan 1995, men den faller lätt i glömska om man jämför med kommande "Consume desire" som ges ut i april. En efterlängtad uppföljare som slår knock-out på lyssnaren med låtar som "Hardcomming", "Models, actress, whatever", "Seventeen" och "All good things must come to an end". Jag såg nyligen bandet live och jag jublade, skrek och hoppade och det där pirret i magen ville inte försvinna hur mycket jag än just jublade, skrek och hoppade. The April Tears hämtar influenser från bland annat Depeche mode, men lyckas skapa något eget, något nytt och något fantastiskt! I de djupaste delarna av Småland har bandet hittat en tyngd och grund till vad som mycket väl kan göra dem till en Europa-export. "Models, actress, whatever" har spelats en del på tv och radio och är en cynisk historia om pojkband och dokusåpa-stjärnor och får du tag i ett exemplar av singeln kan du skatta dig lycklig över att få kärlekslåten "Spider" på köpet. Just "Spider" är tillsammans med "Hardcomming" mina klara favoriter och senast jag hörde riffet i sistnämnda "Hardcomming" blev jag som tokig och gick och nynnade det för mig själv hela kvällen. Inom kort släpps singeln "Seventeen" och det är den som ska få bandet att slå. Genombrottet är nära för The April Tears. Vänta bara så ska ni få höra. Daniel Kederstedt daniel.k@vtt.se Back